I årtionden mättes ekonomisk och politisk makt utifrån positioner, tillgångar och institutionella kopplingar. Idag mäts den även utifrån följare, engagemang och digital räckvidd. Digitala influencers har en tvetydig roll, där de samtidigt är varumärken, idoler och företag, men ofta verkar utan ett skatte-ID, utan redovisning och utan de skatteskyldigheter som resten av samhället uppfyller.

Populariseringen av sociala medier har skapat en parallell marknad där uppmärksamhet har blivit valuta och rykte en förhandlingsbar tillgång. Problemet är att i samma utrymme där digitalt entreprenörskap blomstrar, frodas också nya mekanismer för penningtvätt, skatteundandragande och olaglig berikande, allt bortom statens omedelbara räckhåll.

Miljonlotterier, "donationer" från följare, välgörenhetsutlottningar och livestreams som genererar tusentals reais är för många influencers de viktigaste inkomstkällorna. I vissa fall har de blivit riktiga affärsmodeller, men utan juridiskt stöd, efterlevnad och ekonomisk tillsyn.

Känslan av straffrihet förstärks av social makt; influencers beundras, följs och skyddas ofta av sin popularitet. Många tror att eftersom de lever i den digitala miljön är de bortom lagens räckhåll. Denna uppfattning om "digital immunitet" har ekonomiska, juridiska och sociala konsekvenser.

Den blinda fläcken i brasiliansk lagstiftning

Den brasilianska lagstiftningen har ännu inte hållit jämna steg med influencer-ekonomin. Det regulatoriska vakuumet gör det möjligt för influencers att tjäna pengar på publik värda miljoner utan skatteregistrering eller affärsmässiga skyldigheter.

Medan traditionella företag är skyldiga att följa redovisnings-, skatte- och regelverksförpliktelser, flyttar många influencers stora summor pengar via PIX (Brasiliens omedelbara betalningssystem), internationella överföringar, utländska plattformar och kryptovalutor, utan någon transparens.

Dessa metoder bryter, direkt eller indirekt, mot principerna i lag nr 9 613/1998, som behandlar penningtvätt och undanhållande av tillgångar, och lag nr 13 756/2018, som tilldelar Caixa Econômica Federal exklusiv behörighet att auktorisera lotterier och lotterier.

När en influencer marknadsför ett lotteri utan tillstånd från Caixa Econômica Federal (Brasiliens federala sparbank) begår de ett brott och en administrativ förseelse och kan utredas för brott mot folkekonomin, enligt artikel 2 i lag nr 1 521/1951.

I praktiken fungerar dessa "främjande åtgärder" som mekanismer för att flytta medel utanför det traditionella finansiella systemet, utan kontroll från centralbanken, kommunikation till Council for the Control of Financial Activities (COAF) eller skatteuppföljning av Federal Revenue Service. Det är det ideala scenariot för att blanda lagliga och illegala pengar, bränslet för penningtvätt.

Underhållning som fasad

Genomförandet av dessa kampanjer är både enkelt och sofistikerat. Influencern organiserar ett "välgörenhetslotteri", ofta med hjälp av improviserade plattformar, kalkylblad eller till och med kommentarer på sociala medier. Varje följare överför små belopp via PIX (Brasiliens omedelbara betalningssystem), i tron ​​att de deltar i en ofarlig aktivitet.

På bara några timmar tjänar influencern tiotusentals eller hundratusentals reais. Priset – en bil, mobiltelefon, resa etc. – delas ut symboliskt, medan majoriteten av pengarna förblir utan bokföringsunderlag, skatteuppgifter eller identifierat ursprung. Denna modell används, med variationer, för ändamål som sträcker sig från personlig berikande till penningtvätt.

Den brasilianska skattemyndigheten (Federal Revenue Service) har redan identifierat flera fall där influencers visat en förmögenhetstillväxt som inte överensstämmer med deras skattedeklarationer, och COAF (Council for Financial Activities Control) har börjat inkludera denna typ av transaktioner som misstänkt aktivitet i intern kommunikation.

Konkreta exempel: när berömmelse blir bevis

Under de senaste tre åren har flera insatser av den federala polisen och åklagarmyndigheten avslöjat användningen av sociala medier för penningtvätt, olagliga lotterier och olaglig berikande verksamhet.

– Operation Status (2021): även om den fokuserade på narkotikahandel avslöjade den användningen av profiler av "offentliga personer" för att dölja tillgångar och egendom, vilket visade hur digitala bilder kan fungera som en sköld för illegala flöden;

– Sheyla Mell-fallet (2022): influencern anklagades för att ha marknadsfört miljonlotterier utan tillstånd och samlat in över 5 miljoner rand. En del av pengarna påstås ha använts för att köpa fastigheter och lyxbilar;

– Operation Mirror (2023): undersökte influencers som marknadsförde falska lotterier i samarbete med skalbolag. ”Priserna” användes för att rättfärdiga finansiella transaktioner av olagligt ursprung;

– Carlinhos Maia-fallet (2022–2023): Även om influencern inte formellt åtalats, nämndes han i utredningar om lotterier med högt värde och förhördes av Caixa Econômica Federal om kampanjernas laglighet.

Andra fall involverar influencers på mellannivå som använder lotterier och "donationer" för att flytta pengar från tredje part på ett ospårbart sätt, inklusive politiker och affärsmän.

Dessa operationer visar att digital påverkan har blivit en effektiv väg för att dölja tillgångar och legitimera olagligt kapital. Det som tidigare gjordes via skalbolag eller skatteparadis görs nu med "välgörenhetslotterier" och sponsrade livesändningar.

Social avskärmning: berömmelse, politik och känslan av oberörbarhet.

Många influencers beundras av miljontals människor, har kopplingar till offentliga tjänstemän och politiker, deltar i valkampanjer och befinner sig ofta i maktkretsar. Denna närhet till staten och till offentlig marknadsföring skapar en aura av legitimitet som hämmar tillsyn och generar myndigheter.

Digital avgudadyrkan förvandlas till informell avskärmning: ju mer älskad influencern är, desto mindre villiga är samhället, och till och med offentliga organ, att granska deras sedvänjor.

I många fall söker regeringen själv stöd från dessa influencers för institutionella kampanjer och ignorerar deras skattehistorik eller den affärsmodell som upprätthåller dem. Det subliminala budskapet är farligt: ​​popularitet ersätter legalitet.

Detta fenomen upprepar ett känt historiskt mönster: en glamorisering av informalitet, vilket naturaliserar idén att medieframgång legitimerar allt beteende. När det gäller styrning och efterlevnad är det motsatsen till offentlig etik; det är den "gråzon" som förvandlas till showbusiness.

Risken med delat ansvar mellan varumärken och sponsorer.

Företag som anlitar influencers för att marknadsföra produkter eller samhällsprojekt är också i riskzonen. Om partnern är inblandad i olagliga lotterier, bedrägliga utlottningar eller misstänkta aktiviteter finns det risk för gemensamt civilrättsligt, administrativt och till och med straffrättsligt ansvar.

Avsaknaden av tillbörlig aktsamhet kan tolkas som företagsförsummelse. Detta gäller reklambyråer, konsultföretag och digitala plattformar.

Genom att agera som mellanhänder i avtal åtar de sig integritetsskyldighet och måste visa att de har infört mekanismer för att förhindra penningtvätt, i enlighet med internationell bästa praxis (FATF/GAFI).

Digital efterlevnad är inte längre ett estetiskt val; det är en skyldighet för företag att överleva. Seriösa varumärken måste inkludera influencers i sin anseendebedömning, övervaka misstänkta aktiviteter, kräva skatteefterlevnad och verifiera intäkternas ursprung.

Den osynliga gränsen: kryptovalutor, livestreaming och internationella transaktioner.

En annan oroande aspekt är den ökande användningen av kryptovalutor och utländska plattformar för att ta emot donationer och sponsring. Streamingappar, bettingsidor och till och med "tips"-sajter gör det möjligt för influencers att ta emot betalningar i digitala valutor utan bankförmedling.

Dessa ofta fragmenterade transaktioner försvårar spårbarheten och underlättar penningtvätt. Situationen förvärras av att centralbanken fortfarande inte fullt ut reglerar betalningsflöden på digitala plattformar, och COAF (Council for Financial Activities Control) är beroende av frivilliga rapporter från finansinstitut.

Bristen på effektiv spårning skapar ett idealiskt scenario för internationell döljning av tillgångar, särskilt när man använder stablecoins och privata plånböcker, instrument som möjliggör anonyma transaktioner. Detta fenomen kopplar Brasilien till en global trend: användningen av sociala medier som kanaler för penningtvätt.

Nyligen inträffade fall i länder som USA, Storbritannien och Mexiko har avslöjat influencers inblandade i skatteundandragande och olagliga finansieringssystem förklädda som digitalt innehåll.

Statens roll och regleringsutmaningarna.

Att reglera påverkansekonomin är brådskande och komplext. Staten står inför dilemmat att inte kväva yttrandefriheten samtidigt som den förhindrar kriminell användning av sociala medier för att dölja resurser.

Flera alternativ diskuteras redan, såsom att kräva obligatorisk skatte- och bokföringsregistrering för influencers som överstiger en viss intäktsvolym; göra digitala lotterier och tävlingar beroende av förhandstillstånd från Caixa Econômica Federal; skapa transparensregler för partnerskap och sponsring, med publicering av årsredovisningar; och införa en skyldighet att rapportera till COAF (Council for Financial Activities Control) för digitala betalnings- och streamingplattformar.

Dessa åtgärder är inte avsedda att hämma digital kreativitet, utan att jämna ut spelplanen genom legalitet, vilket säkerställer att de som tjänar på inflytande också bär det ekonomiska och finanspolitiska ansvaret.

Inflytande, etik och socialt ansvar

Digital påverkan är en av de mäktigaste krafterna i vår tid, eftersom den, när den används på rätt sätt, formar opinion, utbildar och mobiliserar. Men när den används oetiskt fungerar den som ett verktyg för manipulation och ekonomisk brottslighet.

Ansvar är kollektivt, där influencers måste förstå att det att vara digital inte betyder att stå över lagen, varumärken måste införa integritetskriterier och staten måste modernisera sina tillsynsmekanismer. Allmänheten måste i sin tur sluta förväxla karisma med trovärdighet.

Utmaningen är inte bara juridisk, utan även kulturell: att omvandla popularitet till ett engagemang för transparens.

I slutändan måste de som påverkar också hållas ansvariga för den ekonomiska och moraliska inverkan de genererar.

Mellan glamour och systemrisk

Influencerekonomin flyttar redan miljarder, men den verkar på instabil mark, där "engagemang" tjänar både marknadsförings- och olagliga syften. Lotterier, utlottningar och donationer, när de är okontrollerade, blir öppna dörrar för ekonomisk brottslighet och skatteflykt.

Brasilien står inför en ny riskgräns: penningtvätt förklädd till popularitet. Medan rättssystemet misslyckas med att anpassa sig, återuppfinner sig digital brottslighet, och sociala mediers hjältar kan omedvetet omvandla berömmelse till publicitet.

Om Patricia Punder

Partner och grundare av advokatbyrån Punder Advogados, som verkar under en "boutique"-affärsmodell, kombinerar hon teknisk excellens, strategisk vision och orubblig integritet i sin juridiska verksamhet . www.punder.adv.br

– Jurist, med 17 års erfarenhet av compliance;

– Nationell närvaro, Latinamerika och tillväxtmarknader;

Erkänd som ett riktmärke inom compliance, LGPD (brasiliansk dataskyddslag) och ESG (miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade frågor).

– Publicerade artiklar, intervjuer och citat i kända medier som Carta Capital, Estadão, Revista Veja, Exame, Estado de Minas, bland annat, både nationellt och sektorspecifikt;

– Utsedd till domstolsutsedd expert i Americanas-fallet;

– Professor vid FIA/USP, UFSCAR, LEC och Tecnológico de Monterrey;

– Internationella certifieringar i enlighet med regler (George Washington Law University, Fordham University och ECOA);

– Medförfattare till fyra referensböcker om efterlevnad och styrning;

– Författare till boken ”Compliance, LGPD, Crisis Management and ESG – All together and mixed up” – 2023, Arraeseditora.