ESG-kriterier (miljö, socialt ansvar och styrning) har fått global uppmärksamhet som en uppsättning riktlinjer för hållbara och socialt ansvarsfulla företagsmetoder. Trots sin obestridliga betydelse för att främja en mer hållbar framtid ökar debatten om hur dessa kriterier kan användas som en ursäkt för protektionistiska åtgärder från länder eller ekonomiska block.
ESG uppstod som en uppsättning standarder avsedda att bedöma företagsverksamheter ur ett hållbart och etiskt perspektiv. Företag som antar ESG-principer åtar sig att minimera miljöpåverkan, främja social jämlikhet och upprätthålla transparent styrning. Dessa kriterier har blivit allmänt antagna av investerare, regeringar och finansinstitut som en parameter för riskbedömning och långsiktig prestanda.
Men dock, i takt med att ESG-standarderna konsolideras, uppstår oro över deras ojämna tillämpning mellan länder, särskilt mellan utvecklade och emerging ekonomier. Bristande enhetlighet i kriterierna kan skapa dolda handelshinder och ge ett konkurrensnackdel för företag i länder med större förmåga att anpassa sig till ESG-kraven.
För att ge en uppfattning visade en rapport från Världshandelsorganisationen (WTO) en ökning i tillväxten av protektionistiska åtgärder bland G20-länderna. Under detta år uppskattades värdet av handel som omfattas av gällande importrestriktioner till cirka 2 biljoner US-dollar, vilket utgör 9,4 % av den globala importen. Dessutom täckte restriktionerna under ett år ett uppskattat värde av 230,8 miljarder US-dollar av varuexporten, vilket utgör 0,9 % av världens export.
Länder kan använda ESG:s miljökrav för att motivera införandet av handelshinder, såsom tullar och importrestriktioner, med hänvisning till miljöskäl. Ett nyligen exempel var fallet med Carrefour-koncernen, som hävdade miljöfrågor för att förhindra import av kött från Mercosur till sina stormarknader i Frankrike. Användningen av miljökriteriet kan ha varit en ursäkt för större ekonomiska frågor som har ägt rum i Frankrike, särskilt när det gäller de lokala jordbrukarna som behöver mycket subventioner för att hålla sina verksamheter igång. Så, är det en fråga om miljö eller ekonomiskt protektionism?
De utvecklingsländer kämpar ofta med att uppfylla ESG-krav som ställs av mer avancerade ekonomier (det betyder inte att dessa kriterier inte är viktiga för mänskligheten). Det kan begränsa tillgången till globala marknader om dessa länder inte gör de nödvändiga investeringarna för att uppfylla de efterfrågade miljökraven. Att höja ribban när det gäller ESG-frågor är mycket viktigt och utvecklingsländer bör ta detta på allvar.
Under tiden används miljökrav som ursäkt för att inte handla som ett ekonomiskt och politiskt verktyg för att skydda den lokala produktionen, särskilt när den inte kan försörja sig själv utan är beroende av höga subventioner för att överleva. Vad som visar att det finns en artificiell och ohälsosam miljö av ekonomiska nischer i de utvecklade länderna. Dessutom, om ESG-kriterier uppfattas som protektionistiska verktyg, kan deras legitimitet ifrågasättas. Det kan ytterligare avskräcka långsiktig adoption av hållbara metoder.
För att undvika att ESG används på ett otillbörligt sätt som ett protektionistiskt verktyg är det avgörande att utveckla harmoniserade globala standarder. Institutioner som Världshandelsorganisationen och den Internationella rådet för integrerad rapportering kan spela en central roll i att skapa universella kriterier som tar hänsyn till de ekonomiska realiteterna i olika länder.
Även om ESG-kriterierna utgör ett betydande framsteg i strävan efter en mer hållbar och ansvarsfull utveckling (eller snarare planetens överlevnad), innebär deras användning som ett protektionistiskt verktyg risker för den globala handeln och förtroendet för ESG-praktiker. Genom att ta itu med dessa utmaningar genom harmoniserade globala standarder och främja internationella dialoger är det möjligt att mildra de negativa effekterna och säkerställa att ESG fortsätter att vara en positiv kraft för planetens framtid.
